-

Jag kan inte förstå att detta händer. Det får liksom inte hända. Men det verkar som att det händer.

Så jävla overkligt.

:(

P <3

cross in the roof

Hör och häpna;
Jag har min första vita helg på...?! Jag har helt ärligt ingen aning om när det skedde sist. Ett år? Jag vet inte men jag kan inte minnas den. Det här året har jag inte haft det vet jag i alla fall. Och hör och häpna igen; det känns bra. Jag känner inte att jag måste gå ut, det känns okej att jobba och skönt att sova tidigt och vakna utan baksmälla. Inte trodde jag att jag direkt efter sommaren pch semestern skulle jobba två helger i rad, någon måste ha slagit nått hårt i huvudet på mig. Jag har iofs mina aningar om varför det känns ganska bra. Visst hade det varit kul att klubba och skaka hår, men det får vänta tills nästa helg!

Igårkväll låg jag förslappad på soffan och idag har jag varit hos min älskade pappa på middag. Tittat och åkt hans nya bil för en halv mille? Hans kropp, hans skor och hans bilar- hans liv. Och jag såklart! Han är världens bästa pappa, det ska ni veta!


Mindre än 2 veckor kvar... Riktigt nervöst men nu börjar jag bli otålig!

D SOM I... DET NI!

Jag har blivit jävligt slapp när det kommer till det här med att blogga. Visst finns det saker att dela med sig av men jag har inte varit taggad på att skriva en enda gång faktiskt. Inte nu heller, nu gör jag det endast för att jag har mycket tråkigt.

Zakynthos, Zante, Zake var grymt. Vet inte hur jag ska beskriva det. Har varit hemma i tre veckor redan men vill tillbaka lika mycket nu som dagarna efter hemkomst. Livet där är mitt i ett nötskal, eller så som jag vill att det ska vara. En del kände att det skulle vara skönt att komma hem. "Borta bra men hemma bäst". Fuck heller. Jag skulle kunna leva på stranden med cocosolja, turkost vatten, stekande sol, middagar utomhus i 25 grader, i en enda stor dimma dansandes till Mr Brightside på Coctails and Dreams och vara hemma vid åtta snåret på morgonen efter några timmars försök till en härlig engelska. Nåväl, en resa att minnas- minst sagt! Om en vecka blir det lite reunion när några av det härliga sällskapet från Zante har en spelning och veckan efter det blir det minst sagt en påminnelse om Zante när det händer stora grejer...

Veckorna efter resan har bestått av lite Bredholmen, lite utgångar, kräftskiva, lite tillbakasteg i mitt gamla liv och arbete med gamlingarna. Det där med tillbakasteg var ju som vanligt ett stort misstag av mig- men det var sista gången. Nu ska jag fanimej inte hamna där igen, aldrig. Det finns så mycket annat, speciellt så finns det mig själv att tänka på. Jag märker att när jag väl få styrka och motivation så orkar jag tänka frammåt vilket jag gärna ignorerar annars. Men nu är det dags. Vad det är dags för vet jag inte riktigt än, men en flytt är mycket värt att tänka på...

Har ni hängt med på att sommaren är slut eller? Det har fan inte jag.

















Ta mig tillbaka?

pst

Jag vet, jag vet. Mycket dåligt uppdaterat av mig.
Det kommer ett Zante inlägg, men inte precis just nu. För nu ska jag ta min bag och åka mot Stuvsta och möta Joanna & Barris. Sen ska vi fara i hyrpolon mot Bredholmen. Äta god mat, dricka lite vin och bara mysa. Sen är vi tillbaka på fredag och spanar in 080808, känns som att det kan vara nått faktiskt. Kanske dyker upp ngt inlägg där ute om Joanna tar med sig laptopen vilket hon förhoppningsvis gör.

 
Joannas skärgårdspärla.