.

Då var det snart dags. Om lite mer än fyra timmar ringer klockan och då är det dags att gå upp för att ta taxi mot Arlanda. Mot Zakynthos och Laganas. Mot värme, hav, vit sand, alkohol och party natten lång. Kan inte bli annat än en oförglömlig vecka. 

Det har hänt så mycket saker senaste månaden vilket gjorde att söndagsångesten var grym här för ett par måndagar sen. Då var det dags att börja på en schemarad med heltid, har inte jobbat heltid på mer än ett år. Kändes som jag lämnade en enda stor fest som innehöll allt från picknickar till uteserveringar, klubbar, hultsfred, skägården mm. Men mest var det kanske en stor ensamhetsångest som kom över mig. Jobb, vardag, ensamhet. Det här var alltså 2 veckor sen. Och trots att jag inte har varit helt sysslolös har jag kvar ångesten, eller vad det nu är. Det borde inte vara tillåtet att vara nere på sommaren. Men det har jag varit och jag skulle ljuga om jag sa att jag fortfarande inte är det. Men det handlar inte bara om detta. Det handlar om två till saker som påverkar mig och mina känslor mest av allt som kan påverka mig och hur jag mår. Jag önskar innerligt att man kunde styra sina känslor, för jag orkar på allvar inte må dåligt över en person som jag inte ens borde ha ngn relation med. Det finns så mycket som jag inte borde göra och tänka. Antingen drömmer jag mig iväg eller så tänker jag bara fuck fuck fuck, jävla pisshelvete. När jag börjar böla blir jag så arg på mig själv och börjar då böla ännu mer. Man ju fråga sig varför jag ens gråter, varför jag tillåter mig själv att göra det.

Från en typ av ångest till en annan.
Nej då, så farligt är denna inte. Det är bara den här "jag har druckit varje helg i typ 2 år". Och det är inte direkt så att man tar det lugnt. I onsdags till exempel. Jag och Joanna satt på uteservering och fick för oss att gå ut. På Cafét blev det kanske några för många shottar, men kul hade vi och ville fortsätta kvällen, det ledde till att vi fortsatte natten på White Room fram till stängning. Därefter är det ganska svart. Men snart 21 år och behöver hjälp i säng, det är fan illa. Dricka med måtta, kanske kan vara ngt. Dagen efter sov jag till halv fem och upptäckte då att mitt bankomatkort (som för övrigt hade ploppat ner nytt i brevlådan dagen innan!) och mitt leg var borta. Andra bankomatkortet jag spärrade på två dagar och anmälde mitt leg borta. Jag brukar aldrig tappa bort saker! Och vet ni vad? Det hade jag inte gjort heller. Idag hittade jag dom i väskan. Herregud Louise, va du fortfarande full vid fem dagen efter eller? Nu kändes det ju som att det var dags för en vit helg, passa på när jag ändå skulle jobba och mina damer flydde till deras landställen. Jag lyckades dock inte hålla mig ifrån pavan. På fredagen blev det middag, kort och vin med syster och Sandra, men en relativt tidig kväll. På lördag började kvällen med vin hemma och fortsatte vid tolv på Imperiet där jag mötte upp Malin med flera. Vidare till Sky Bar (jävligt nice ställe btw!) och vidare till Lino. Kvällen eller rättare sagt morgonen slutade hemma hos mig med otippade exet Mattias kompisar Benny och William. Jag gick inte ens och la mig innan jag satte mig på bussen mot jobbet tjugo i sju. Behöver nog inte ens säga hur söndagen var. Jag undrar när den vita helgen kommer att ske. Det handlar ju inte om att jag vill ha en, verkar jävligt B, men det skulle nog vara behövligt. Funkar fortfarande "Man lever bara en gång och man ska passa på när man är ung"?

Senaste dagarna har varit fett deprimerande. Fett.
Allt är fortfarande jävligt långt ner men ni vet hur det är. Med lite alkohol i kroppen känns det antingen bättre eller sämre. Just precis nu, bättre. Jag och Joanna har spenderat senaste timmarna på medis och nu är vi helt plötsligt i Joannas lägenhet och hinkar i oss öl för att så fort Joanna är redo åka mot Cafét. Converese vs. Prada?

Just nu är det helt okej.
Imorgon kommer det vara piss.
Förstår inte riktigt?

Nu ska jag stressa Joana lite, det är dags snart. Fucka ur.