.

Frustration. Ibland blir man så förvånad av dom människorna man tror att man känner som bäst. Jag förstår inte hur man lyckas få allt så insnurrat och vänt åt fel håll. Av simplaste sak. Jag föstår inte hur jag lyckas bli den personen jag inte är av ingenting. Jag blir så förvånad över förmågor som människor innehar. Jag vill säga så mycket... Jag vill få så mycket förklarat, men det kommer jag inte få. Jag blir likadan. Jag vet vad jag själv håller på med samtidigt som det är helt suddigt när jag verkligen ska tänka efter. Eller sätta ord på det.

Gårdagen på Vårkalaset at Gröna Lund blev väl sådär. Mycket folk och kyligt. När man trodde att det började ordna sig på mysiga resturangen med mat och dricka hände det någonting. Hela stämingen for åt helvete och kvällen slutade vid elva. Den fortsatte dock hemma mellan två personer som nog inte var sig själva. Så jävla knasigt. Det finns ingen förklaring för oss idag. Idag älskar vi varandra mer än någonsin känns det som. Skumma jävla kärlek.

Under dagen har M frågat vad det är. Han märker när det är något och det är väl inte så konstigt. Men nu var faktiskt innebörden av "Det är inte du, det är jag" alldeles sann. Jag vet inte vad det är med mig ibland. Jag vet inte varför jag har så svårt att släppa. Jag antar att det handlar om ett beroende.

Sitter här ensam och väntar på något... Jag tror jag väntar på att dricka vin. Men är det verkligen det jag vill?

Det blev inget Söder igår. Jag var för slut efter storhandlingen på Kvantum. Men nu finns det mat hemma i alla fall. Idag har jag ingen feber men näsan är snorig och jag har huvudvärk. Och ingen ipren har jag. Även fast jag inte känner mig helt kry känns det inte som att jag kan sitta inne i det här vädret så jag ska åka till Huddinge och träffa Joanna. Fika lite och så måste jag inhandla lite saker. Jag vet, jag ska inte shoppa den här månanden men det här är saker jag måste ha. Så ser kanske inte Mattias & padre på den saken men tjejer förstår när jag säger att jag måste ha en ljus väska nu när våren är här då jag bara har mörka!?

Nu är det dags att sätta på sig solglasögonen och gå mot bussen. Älska solsken!

5 månader med min älskling idag. Känns som mycket längre.. Beror väl på att vi har träffats i 10 månader och det vi hade innan vi var tillsammans var näst intill ett riktigt förhållande. Älskar dig baby, av hela mitt hjärta.

I måndags kändes det som att det hade fastnat något litet i halsen på mig och sen dess har det bara blivit värre och nu sitter jag här, sjuk. Mår visserligen bätte än igår men verkligen inte på topp. Var på intervju igår också. Om man nu kan kalla det intervju, hon ville bara se mitt ansikte och nu vill dom att jag ska börja jobba. Idag klockan tolv var förslaget. Men jag är sjuk och jag måste prata med chefen angående lite saker för det här verkar inte heller vara ett toppjobb, tyvärr. Dåliga tider, inte enligt avtal osv. Men jag ska ringa och höra, har inte fått några direkte svar på det.

För en liten stund sen pep det till på telefonen där Lenita frågade om jag skulle följa med till Söder ikväll på ett par glas och lite skitsnack. Jag, Lenita, Barris & Joanna. Låter hur lockande som helst med tanke på att vi nästan aldrig ses längre och gör sånna saker. Ena sekunden bestämmer jag mig för att följa med men andra så inser jag att jag faktiskt inte orkar. Bara att gå till affären idag var ansträngande. Så jag vet inte om det är en så bra idé att börja hasa i sig massa dricka när jag inte ens orkar stå upp i längre än ett par minuter. Klockan är ju trots allt inte ens fyra så jag har ett tag på mig att känna efter. Kan ju hoppas jag hinner bli frisk under ett par timmar men det känns ganska långt bort tyvärr.

Ligga på soffan och tycka synd om mig själv eller samla lite kraft och ta ett par glas med flickorna? Ligga på soffan och tycka synd om mig själv eller samla lite kraft och ta ett par glas med flickorna? Ligga på soffan och tycka synd om mig själv eller samla lite kraft och ta ett par glas med flickorna? Ligga på soffan och tycka synd om mig själv eller samla lite kraft och ta ett par glas med flickorna? Beslutsångest.

Nu: Hoppa in i en dusch sen ska jag och min tuss åka och storhandla. Får se hur det går att handla, orkar jag det orkar jag nog söder :)

The weekend
Fredagen hade älsklingen tagit ledigt vilket var skönt med tanke på att vi inte hinner träffas speciellt mycket. Kvällen bjöd i vanlig ordning på förfest hos oss sedan blev det Melles. Efterfesten slutade vid åtta på morgonen, eller det var då jag lyckades somna i alla fall. Inte alltför taggade vaknade vi på lördagen och det vi hade framför oss nu var 30årsfest i Västberga. Så det var bara åka och handla present och göra allt som stog på schemat och torr i munnen från dagen innan börjades det igen. Stressade som fan kom vi iväg så att vi skulle vara där klockan sju då det var sagt att man skulle komma. När vi hoppade av bussen kom vi dock på att presenten låg kvar på elskåpet i Älvsjö där vi tog en kisspaus. Så det vara bara att åka tillbaka. Väl där kändes det väl lite halvkul. 30+ och sen jag och Mattias som inte kände många där inte. Det bjöds i alla fall på sjukt god buffé och dricka. Kvällen rullade på och efter antal timmar pratade man med alla och hade trevligt och det planerades vart vi skulle gå. Vi hamnade på Cafét men det var inte överdrivet kul för det var för mycket folk och eftersom Mattias var rätt bra rund under fötterna så trodde han att alla puttade på honom när alla i själva verket får en armbåge hit och dit. Så efter en stund bar det av hemmåt i stället. Söndagen blev pricken över i:et på helgen då den innehöll pizza, soffmys och filmkväll.

Arbetsintervjun i torsdags gick mycket bra/mycket dåligt. 4 av 70 blev utvalda och dom ville att jag skulle provjobba men jag tackade faktiskt nej. Ingenting var bra. Det kanske inte är rätt läge att vara kräsen nu men jag menar det, verkligen ingenting verkade bra. Speciellt inte att det bara var 20% enligt avtal och resten svart. Nej tack, jag söker vidare. Ska på en annan intervju i morgon. Vet inte riktigt vad det är men någon slags grossist butik i alla fall. Har sökt så mycket jobb så jag kommer inte ihåg. Hoppas det jobbet är lite mer intressant.

Jag är konstigt seg idag. Det var extremt jobbigt att öppna ögonen imorse. Jag som faktikst var taggad på att träna idag hoppar över det. Behöver städa undan lite här men inte ens det har jag kraft till. Vet inte vad som saknas? Motivation eller mer kraft i kroppen helt enkelt?

Det ska bli spännande att se vad slutlönen blir på. Jag ska nog inte vänta mig för mycket. Känns som att jag kommer bli negativt överaskad. Well, well några tusenlappar bör det vara i alla fall.

Trots att jag inte gör så mycket these days känns det som jag behöver paus i något. Jag vet inte vad men det är någonting som är jävligt tråkigt och om det inte händer något snart blir jag riktigt grinig. Inte bara det att jag inte har något jobb just nu. Det är något annat!

sometimes i love you
more than you'll ever know
other times you get on my nerves
that's just reality
no, it can't always be
kisses, hugs, and beautiful words

Som om det inte var nog med ångest i mitt liv så kom pricken över i:et igår. Förr i tiden var jag expert på att beklaga mig över hur dåligt jag mådde på alla sätt och vis. Jag är inte så längre. Men just i detta läge känns faktiskt allting rätt kasst. Två av dom viktigaste delarna i mitt liv går upp och ned och det är en ständig orokänsla i magen hela tiden, i vissa stunder känns känslan mer och ibland mindre, men den finns alltid där. På det gör det inte läget bättre att jag är utan jobb för tillfället och vet inte när jag ska få ett nytt. När man har sökt många jobb och ingen änsålänge har hört av sig så blir man inte direkt motiverad. Inget jobb betyder i sin tur inga pengar. Inga pengar betyder i sin tur ett tråkigt jävla liv. Jag tackar för att solen skiner och att spendera tid i den är gratis. På den ångesten kommer yttligare en till och det är i fall jag får ett jobb, men tvingas jobba hela sommaren. Det är det värsta som kan hända. Jag måste ha ledigt åtminstone två veckor. Inte en chans att jag tänker sitta och slita varma sommardagar medveten om att vänner och pojkvän har semster och allt som det innebär. Men å andra sidan vore det dumt att tacka nej till ett jobb om det kom vare sig jag får vara ledig eller inte. Man vet aldrig när nästa dyker upp. Jag blir bara så frustrerad när jag tänker på det!

Jag måste erkänna att näst intill allt jag har, eller som livet innehåller - så är just nu ingenting på topp. Ingenting.

Mamma & Mattias - Jag älskar er...

Jag är sjukt taggad.
Taggad inför festen i morgon på Clustret, södra mälarstrand. Jag har bara en känsla av att det kommer bli hur nice som helst. Alla man känner, alla bekanta, alla från gamla klassen, gamla gymnasietiden osv. Ska bli så himla kul att festa med alla och fira pojkarna som fyllt år. Jag vill bara vrida fram klockan ett dygn så man sitter här färdig och förfestar. Som sagt, jag är sjukt taggad.

Men det får vänta. För det som står på schemat nu är att laga köttfärsås till mig och min hälft. Innan i morgon kväll ska jag dessutom träffa mamma och syster på dagen och fika. Minns knappt när vi tre umgicks sist... Så det ska bli mysigt.

Denna dag har jag inte gjort så mycket mer än hängt med Isabel. Min Isabel! Det är när man umgås som man förstår varför man saknar varann.