.

Dagens händelse får bli när jag går i min egna värld över ett övergångställe och innan jag ens hinner reagera ligger jag på marken med en värkande skinka och hand. Frågan är varför man känner sig så in i helvete dum i sådana siuationer? Man ställer sig upp illa kvickt som att inget har hänt och fortsätter gå, kikar runt lite om någon kan ha sätt, svärandes i tankarna, blöt om rumpan och tänder ciggen igen som släcktes när den och jag träffade isen. Sen var det inget mer med det, men man känner sig dum tills man har kommit tillräckligt långt bort för att inte ha platsen det skedde på i sikte ungefär.

Snart, snart, snart är det helg och snart, snart, snart fylls kontot på. Nästan två tredjedelar försvinner dock på en gång. Men när man vet att det är för att man ska till Thailand känns det liksom helt okej. Helt fucking okej. 76 days to go.