your hair was long when we first met

Sitter här med ett glas mjölk. Lättmjölk. Egentligen skulle det vara mjölk á la standard, men allt som är godare är ju alltid känt som fetare. Inte för att någon procent hit eller dit spelar så stor roll, men det känns bättre att köpa den blåa, helt enkelt.

Utöver att dricka mjölk funderar jag över varför min orkidé har tappat alla sina blommor. Funderar över varför min fina palmväxt är alldeles vissen. Jag tycker jag har skött dom väl, jag har t.o.m pratat med dom.

Fast egentligen funderar jag inte på dom sakerna.
Egentligen funderar jag på något helt annat. Men när jag ska försöka fokusera på något annat försöker jag tänka på sådana saker. Funderar över vad jag kunde ha gjort annorlunda, för att växterna inte skulle dö. Fast det jag egentligen undrar är, vad det är jag ska göra för att få den här delen inom mig att slockna. Vissna. Dö. Precis som två av mina gröna vänner gjort.

Men du är envis.
Jag vattnar dig inte, jag ger dig ingen näring. Men du lever kvar. Du lever kvar här.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback