.

Jag är glad att ingen annan än jag och mina vänner har hört hur vi låter senaste tiden. Det finns bara ett samtalsämne och vi kommer på oss själva gång på gång undra om det är vi som har problem. Men då övertygar vi varandra att så är icke fallet, tills man är där igen. Då börjar man tveka igen, men då lägger man tyngd på vad som känns som självklarheter och inte. Åtminstone i tjejers ögon, åtminstone i våra ögon.

Det är alltid någon av oss som har sitt på det torra. Det brukar handla om dagar, idag känns det som att det har handlat om timmar och helt plötsligt blir det tvärtom. Det tar inte lång tid förrens den ena är kaxigare än den andra. Och så sitter man där med lite smått ångest sen och tänker: Nej, men jag har ju mitt på det torra! Eller?