SJUKT

Stunder som dessa är skrämmande. Jag blir på riktigt rädd ibland.
Det är ingen plåga, men det är inte dom mest rogivande tankarna för huvudet alla stunder. Varje dag i tre år. Kommer jag någonsin glömma helt? Helt och jävla hållet?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback