.

Frustration. Ibland blir man så förvånad av dom människorna man tror att man känner som bäst. Jag förstår inte hur man lyckas få allt så insnurrat och vänt åt fel håll. Av simplaste sak. Jag föstår inte hur jag lyckas bli den personen jag inte är av ingenting. Jag blir så förvånad över förmågor som människor innehar. Jag vill säga så mycket... Jag vill få så mycket förklarat, men det kommer jag inte få. Jag blir likadan. Jag vet vad jag själv håller på med samtidigt som det är helt suddigt när jag verkligen ska tänka efter. Eller sätta ord på det.

Gårdagen på Vårkalaset at Gröna Lund blev väl sådär. Mycket folk och kyligt. När man trodde att det började ordna sig på mysiga resturangen med mat och dricka hände det någonting. Hela stämingen for åt helvete och kvällen slutade vid elva. Den fortsatte dock hemma mellan två personer som nog inte var sig själva. Så jävla knasigt. Det finns ingen förklaring för oss idag. Idag älskar vi varandra mer än någonsin känns det som. Skumma jävla kärlek.

Under dagen har M frågat vad det är. Han märker när det är något och det är väl inte så konstigt. Men nu var faktiskt innebörden av "Det är inte du, det är jag" alldeles sann. Jag vet inte vad det är med mig ibland. Jag vet inte varför jag har så svårt att släppa. Jag antar att det handlar om ett beroende.

Sitter här ensam och väntar på något... Jag tror jag väntar på att dricka vin. Men är det verkligen det jag vill?