.

Varje dag går jag in på bostadsförmedlingen och anmäler intresse och kikar runt. Varje dag går jag in på olika fastighetssidor där först i kvarn gäller, men det har inte kommit upp något aktuellt. Jag har bara stått i kö i lite mer än två år, vilket gör att det känns omöjligt att få ngt. Men gud så jag vill! Jag vill flytta, nu. Jag vill bo ensam, ha mitt egna lilla krypin. Så vet du ngt, hör av dig kompis!

Efter jobbet igår blev det en afterwork med Isabel. Även Malin dök upp på Carmen där vi befann oss. Vi får skämmas att det var första gången vi sågs på mer än 1 år. Glömmer man bort hur trevligt det är eller vad är grejen? Förbättring på den fronten kan jag känna. "Issa, Lollo & Malin" -  minnena flödar när vi ses.

Den afterworken ledde i sin tur till en bakfylla imorse. Hur i helvete det går till har jag ingen aning om, med tanke på att det inte var större mängder och att jag dessutom lämnde stället vid tio. Känner mig helt seg ännu. Men det är bara slänga i sig mat och hoppa in i en dusch. Det står dejt på schemat.

Ännu en märklig upplevesle, dock med mig själv denna gång. Det började med någon slags blixthalsbränna som urartade och gjorde att jag inte ens kunde stå upp, kändes som jag skulle sluta andas och som att lungorna skulle sprängas. Extremt obehagligt. Sådär höll det på fram och tillbaka i ett par timmar, så jag gjorde det jag skulle snabbt på jobbet sen åkte jag hem. Nu har det gått över helt och jag hoppas verkligen inte att jag ska behöva uppleva det där igen. En på jobbet sa att det lät som "akut magkatarr" men jag har ingen aning, vet bara att det var läskigt.

Nu är jag tillbaka i min säng igen med hörlurnarna och datorn. Jag är inte riktigt lika intresserad av de programmen som är på här hemma som de andra i hushållet. Men det är lugnt, om en stund ska jag fly fältet och träffa han som är lite mer intressant.

Inte nog med det faktumet att dom kom hem, dom kom dessutom hem såhär:



Dom där kan jag inte bo med, det förstår väl vem som helst!

Städtvång, eftersom att lägenheten inom ett dygn får hem sina ägare.

Ledig efter att ha jobbat helg, tar trots det mig till Farsta för ett cykelpass.

Känner mig otroligt blek och kommer därför efter passet att besöka solariet.

Hungrig, matintagen senaste veckan har varit lite sisådär.

Joanna sitter i detta nu på planet för yttligare en semster i Phuket.

Ångest & panik över tanken att bo med mamma & hennes sambo igen,
vill ha en lägenhet nu. Nu.

Sällskap/sovsällskap 5 av 7 kvällar/nätter.

Slutsats: Halvbittra ting, men det sista väger upp allt, så jag är nöjd.

En vecka har nog aldrig gått så fort som denna. Nyss var det söndag och allt var som vanligt. Nu är det fredag och jag måste erkänna att jag har haft ett ständigt leende på läpparna hela veckan, framför allt de senaste tre kvällarna & nätterna. Dom har varit speciella, för att inte tala om inatt. Det här kan bli farligt! Men 2009 handlade ju om go with the flow och det är vad jag tänker göra. Känns som man har blivit lite bortskämd med sovsällskap senaste nätterna, vilket gör att tanken av att sova själv inatt gör en lite småbitter. Men ikväll ska jag på bio med mina tjejer, sen är det bara hem och sova för att jobba imorgon.

Sa jag småbitter? Jag är inte småbitter. Jag är inte bitter alls. Jag är glad!  Du gör mig glad!

Man glömmer nästan bort den här känslan, den här underliga och underbara känslan. Mycket märkligt hur ens vardag kan vändas upp och ned på så kort tid. Leende på läpparna, pirr i magen.