.

Med hjälp av mörkret, levande ljusen, vinet och ensamheten började mina tankar om livet snurra. Mitt liv, som det ser ut idag. På något sätt går jag alltid och väntar på något och jag vet inte om jag tror att saker kommer att ske av sig självt, vilket vi alla vet att dom inte kommer att göra. Jag har svårt att sätta ord på känslan jag får när kommer kommer på mig själv med detta tänkade. Tänkandet om vad jag vill med mig själv och livet. Nu ska jag inte få det här att låta alltför seriöst, men när man inser att man gått i tre års tid och inte haft någon som helst aning om vad det egentligen är man vill så blir det ganska seriöst ändå. Det känns som att jag har tappat det jag faktiskt var bra på under exempelvis gymnasietiden, tappat skills och intresse. Jag har visserligen blivit bra på andra saker, men som det känns idag måste jag hitta dessa intressen igen, jag måste hitta saker jag mår bra utav att göra, jag måste hitta en väg till något som faktiskt kommer att leda någonstans. Jag är inte stressad, men jag vill veta vad jag är bra på, vart och med vad jag trivs som bäst, vad det är jag ska satsa på. Innan jag gör det kommer jag inte komma någonstans, för då finns inga tankebanor och inga mål. Jag är trött på att bara vara, jag är trött på att vara helt ovetande om framtiden, åtminstone den närmasta framtiden. En sak är säker, och det är att jag inte vill vara en av dom som kommer att jobba som vårdbiträde inom hemtjänsten ända fram till pension. Eller saken som är säker är att inte kommer att vara det. Men som sagt, innan jag tar ett steg framåt på den vägen måste jag veta åt vilket håll jag ska så att jag inte går helt vilse.

Tillbaka på fastlandet efter en härlig helg. Väl hemkommen hade jag laddat upp inför soffan tills det att Johanna ringde och ville köra ett litet spontant biobesök, och jag är ju inte den som är den va. Så bio blev det, Män som hatar kvinnor, riktigt bra film. Man ska väl kanske läsa böckerna, men jag är ju tyvärr inte en av dom som älskar att läsa. Nu däremot väntar sängen. Tråkigt att krypa ner ensam dock, vilket vi tjatade om hela bilfärden hem. Får man lite vill man alltid ha mer, eller hur va det.

Jävla irriterande att jag "råkade" somna vid sju och vaknade igen vid tio. Nu sitter jag här, vill gå och lägga mig men är rädd för att jag bara kommer att vrida och vända på mig. Så jag sitter väl uppe en stund till i hopp om att bli trött. Sugen på något är jag också, så det skriker om det. Jag brukar inte känna sånt här sug efter saker, men jag antar att det har med baksmällan att göra.

Imorgon är det Nämdö som gäller. Med eller utan mina vänner. Jag har ju trots allt Tess & Sandra och det kommer bli bra hur som helst, men dyker ingen av damerna upp kommer jag tycka det är mycket tråkigt och bli en aning besviken.

Nåväl, nåväl. Knäckebröd? Får väl bli det.

Det har varit jävligt kass uppdatering vad gäller "riktiga" inlägg senaste tiden. Men om jag ska vara ärlig så har senaste månaden varit fullspäckad av saker, bra som dåliga saker. Jag har haft ungefär två kvällar sen innan midsommar någon gång då jag bara har varit hemma och tagit det lugnt och gjort absolut ingenting.

Och inte blir det lugnare, inte just nu i alla fall. Senaste dagarna har vi kört varanann utgång och i kväll likaså. Lördag var spårad på sitt sätt, måndag var spårad på sitt sätt och det finns inget som säger att denna onsdag inte kommer gå i samma spår. På fredag åker vi och gör Nämdö osäkert och nästa vecka kör vi förmodligen Halmstad/Tylösand och kanske en liten tripp till Malmö. Det här ska nog bli bra.

Dagen till ära började jag och Joanna med solning på altanen, fortsatte med en god middag på Primo och nu är hon och tittar på Eves nya lägenhet medans jag sipprar lite rosé och har städat undan röran lite. Men det börjar väl bli dags att höra av sig och se hur planerna ser ut. Nu kör vi, eller?

For your information,
så var knät helt. Så jag vet helt enkelt inte var det var som spökade. Hur som helst är det mycket bättre, inte helt bra men det här slutar nog som det ska.

I detta nu skriver Joanna teoriprov och om ett par timmar har hon uppkörning. Om jag håller tummen för henne! Vid femtiden entrar hon Hooden och då ska vår semester börja. Min har börjat nu, 10:e augusti är jag tillbaka på jobbet. Känns helt okej kan man väl säga! Ska nog ta mig ner till gräsmattan här nedanför och få lite sol på mig. Ja, det ska jag.

Jag säger precis som min sistah Joanna: Jag vill också!

Vi hade ett 3½ timmes samtal igår under kvällen. Om man kan kalla det för samtal. Båda lika frustrerade och nära till psykbryt. Den ena pressad och stressad över en uppkörning på ett hotellrum i Norrköping. Den andra halvt handikappad och instängd på 24 kvm och kämpade sig ner till tvättstugan. Medvetna om att den ena efter den andra korkade rosé på olika platser som bland annat Öland. Men å andra sidan, imorgon kommer Joanna hem, förhoppningsvis ett körkort rikare och imorgon börjar min semester. Knät har gett med sig bra, är röntgat och förhoppningsvis på helt-friskt-vägen, om inte bilderna visar ngt otäckt  vill säga. Så imorgon kväll ska även vår sommar börja. Då ska det drickas rosé tills vi själva blir rosa och planeras. Jag röstar för väskusten eftersom Öland inte verkar bli av. Men just precis nu är det väl bara bita i det sura äpplet, helt enkelt.

Tanken var att jag skulle ta bussen till jobbet för några minuter sen, men...

För cirka en vecka sen så "small" mitt knä till när jag skulle ställa mig upp, det gjorde riktigt ont men gick över ganska snabbt. Har dock känt av att ngt inte står helt rätt till, det har gjort lite ont när jag har böjt knät osv men det har inte gjort så ont att jag har tänkt på det nämnvärt mycket. Igår under dagen började jag dock känna av det här mer och mer och inatt vaknade jag av att jag inte kan böja knät överhuvudtaget och då jag väl försöker böja eller belasta knät gör det fruktansvärt ont.

Så nu sitter jag här, eller rättare sagt, ligger. Har ångest över pengarna jag förlorar av att vara hemma men jag har inte så mycket val då jag går och rör mig mest hela dagarna. 09.45 är det jag som sitter bänkad för akuttiderna uppe på vårdcentralen, om jag ens kan ta mig dit vill säga?

Jag tycker det är skönt att det är dåligt väder idag, det betyder att jag kan sova länge utan att få dåligt samvete. Det betyder att jag kan ta tag i att skrubba hela badrummet och det betyder att jag kan ägna tid åt mig själv här hemma. Det betyder att jag kan lyssna på Johnossi på högsta volym hela dagen. Om tre dagar är det fredag vilket betyder semester och då får solen mer än jättegärna titta fram.