.

Jag har suttit här en stund nu och börjat skriva några rader om kärlekslivet. Men inget blir bra, antingen får jag det att låta som att jag vill avsluta mitt förhållande eller som att min partner vill det. Eller som att allt är finemang. Men det är inget utav det. Vi har brister i vårat förhållande som kommer fram då och då och igår var en sådan dag. Problemet var också att jag inte riktigt reagerade som jag skulle gjort för några månader sen, det skrämmer mig lite. Likgiltigheten från bådas sidor skrämmer mig lite. Samtidigt finns det ingen likgiltighet för vi vill vara tillsammans med varandra. Men som jag sa till M igår... Det här fungerar inte längre. Jag menar inte förhållandet. Jag menar bristerna i förhållandet. Börjar vi inte jobba på dom på riktigt kommer det inte hålla, det kan vi inte blunda för. Jag antar att det inte finns överdrivet många förhållanden som är en dans på rosor, men folk jobbar på det om man verkligen vill vara tillsammans. Och det vill vi väl? Ska vi ta tag i saker istället för att tjaffsa och sen ignorera det, eller? Skillnaden från tidigare är också att om det var något som inte var bra så ville jag inte erkänna det, knappt för mig själv eller för andra. Men nu gör jag det. Vad betyder det? Jag älskar dig... Men, men, men...

Från det ena till det andra. Helgen.
Den har varit riktigt bra. Middag, förfester, nostalgi, mängder av alkohol, bekännelser, sköna taxiresor, dans, sjuka händelser, Debaser, Snaps, Berzelii Bar, After, Sturecompagniet och en jävla massa skratt. Fullspäckad och grymt rolig helg måste jag säga. Igår kväll blev det bio. På smällen, den var rätt skön.

Något som dock inte var skönt var inatt när min mage ballade ur totalt. Vred och vände på mig och låg i princip och väntade på att något skulle komma upp. Det gjorde det dock inte, blev väldigt lite sömn och en så pass öm mage imorse att jag knappt kunde stå upp. Detta resulterade i inte alls kände mig i skick för att jobba. Så idag är jag hemma, nu känns det bättre och jag hoppas det håller i sig för jag ska jobba imorgon.

Nu ska jag väl fortsätta grubbla och lyssna på big girls don't cry...
Jag blir inte klokare, men det blir jag inte av någonting känner jag.

Jag vet inte om det var ensamheten, värmen eller vetskapen att jag bara skulle få sova sex timmar och vakna halvtorr i munnen som gjorde att jag inte kunde somna inatt. Sov små snuttar men aldrig mer än en halvtimme tror jag, riktigt jobbigt. Jag kom upp imorse i alla fall och matade och gick ut med Nelly och Bamse. Vid åtta skulle detta ske men jag kom upp tjugo över- trodde jag! När jag kom in igen såg jag att klockan bara va 06.59. Hallå? Fortfarande onykter eller? Nåväl. La mig och kollade på en film sen somnade jag ett par timmar. Annars har jag spenderat dagen framför datorn, mer film, i telefon och tagit mig en lång skön dusch. Va nyss ute med hundarna sista gången innan pappa & Janet kommer hem. Har bestämt mig för att vänta tills dom kommer hem så jag kan få skjuss, så lat är jag. Ska ta mig en pan pizza och sätta mig på altanen med en korsordstidning sen bör det inte vara allt för lång tid kvar tills dom kommer.

Ikväll ska jag hem till Joanna igen. Läste nyligen hennes blogg där det stog "Känner jag Louise rätt så tar vi väl fram vindunken ikväll igen" eller något liknanade. Helt ärligt så känns det ganska långt bort nu. Men, jag ska inte säga för mycket. Efter en middag brukar munnen vattna efter ett glas vitt.

För övrigt så börjar jag jobba på måndag. Helt sjukt... Känns jättekonstigt. Har varit ledig sen i mitten av mars. Men för min egen och för min pappas skull så måste jag börja nu. Farsta hemtjänst, jag hoppas det inte kommer vara så farligt som jag tror att hjälpa gamlingarna med vissa saker. Får stänga av när det blir för äckligt. Annars så tror jag det kan vara ett rätt trevligt jobb när man är hemma hos söta tanter och gubbar och ger dom mat och dylikt. Dessutom är det bästa av allt att arbetstiderna är halv åtta till kvart över fyra, suveränt ju!

/ Luie