.

En liten uppdatering från sjuklingen som ligger instängd. Har vädrat, men det blev för kallt. Har öppnat persiennerna, men det blev för ljust. Jag har trots mitt sängliggande konstigt nog samlat på mig en hel del disk senaste dagarna. Mest glas och skålar, då jag druckit mycket vatten och ätit fil eller yoghurt. Men detta känns liksom inte som prio ett, att diska alltså. Inte att släppa in ljus heller. Lite frisk luft däremot vore kanske något. Inte bara den lilla jag får när jag väl tar mig några bloss vid min balkong á la France. Jag har inte rökt speciellt mycket sen i tisdags eftersom att jag har varit sjuk, men jag behöver fortfarande mitt nikotin. Och jag är fortfarande inte i närheten av lika sugen som jag brukar. Men nu har det gått så långt att anledningen till varför jag drar mig från att röka är att jag är ganska synlig för människor ute där jag står. Och dom skulle bli rädda om dom skulle se mig, jag hoppar nästan till varje gång jag ser mig själv i spegeln. Det måste vara en av de få positiva sakerna med att vara sjuk, att när man väl gör sig fräsch igen så känner man sig lite extra fräsch, eftersom man sett ut som hej-kom-och-hjälp-mig i x antal dagar.

Idag har jag ätit "riktig" mat för första gången på tre dagar. Det var egentligen inte tänderna det var något problem med, dom verkar sakta men säkert bli bättre. Utan nu pratar vi halsen och örat. Varende bit som ska ner är ren plåga. Och smärtan ut i örat är så jävla konstig. Jättekonstig verkligen. Och plågsam. Kändes som att potatisbiten skulle komma ut genom örat, typ. Jag vill säga att jag återgår till flytande föda tills jag är bättre, men det är ganska viktigt att man äter under en antibiotikakur. Och med att äta menar man nog inte endast filmjölk. Så jag får väl tvinga i mig något mer matigt och hoppas på att dom här obehagliga och smärtsamma konstigheterna försvinner snart. Imorgon, helst. Hör ni mig? Någon? Senast imorgon, då skulle jag bli glad. Tack.