LUDDIGT

Jag är så fruktansvärt opepp. Opepp och omotiverad. Så har det varit ett tag nu. Varje dag tänker jag att jag ger morgondagen en chans. Men icke. Lika opepp och omotiverad. Känner mig likgiltig och ignorerande mot mig själv. Viljan finns, men sen tar det stopp. Sen fastnar jag och tycker synd om mig själv istället.

Jag är trött på tillvaron och väntar ständigt på något nytt. Men det verkar inte komma utav sig själv, utan att jag gör ngt åt det, såklart.

Ett exempel på mitt nuvarande beteende är att jag vet att kylen är tom och att jag måste handla. Men jag vill inte. Jag vill t.ex. inte lägga pengar på onyttig mat, men jag orkar inte lägga en tanke på nyttig mat. För om jag ska äta nyttig mat så måste jag träna samtidigt, annars känns det meningslöst. Så slutar det med att jag sätter mig och äter nudlar och mackor och köper ngn krona för dyr lunch dagen efter på jobbet istället. Jag kunde ha kombinerat och hittat ett mellanting men nej, jag bara ignorerar. Istället förstör jag för mig själv och så blir allt bara pannkaka tillslut.

Och såhär är det med ungefär allt just nu. Jävligt luddigt och väldigt mycket tankar men väldigt få handlingar. Utan några motiverande resultat.

Jag vill åka bort. Jag vill ut i världen. Jag vill inte sitta själv, på mina 24kvm. Jag vill inte. Eller så är summan av kardemumman att jag vill. Jag vill så mkt men jag är totalt omotiverad till allt.

Äh, vi ger morgondagen en ny chans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback