.

För ungefär tio månader sen hände det något som just då gjorde att en del av min värld totalt rasade samman. Sen gick tiden och tiden läker alla "sår" har jag hört. Jag skulle inte kalla det för sår direkt, det var något som jag med tiden blev van med och började tänka mindre och mindre på. Eftersom vi har varit ovetandes så har jag på sätt och vis ignorerat det hela, försökte tränga bort det, men när det väl kommit upp har jag hoppats. Sett på det hela med hopp och positiv inställning.

Tills idag. Nu är det klart. Det jag trängt bort kom som ett hårt jävla slag i magen. Svårt att hålla ögonen torra.

Helt plötsligt känns små problem bokstavligen som små problmen. Som ingenting.