.

Media Markt ska nu bli historia. "Vi har valt att inte förlänge din anställning." Varför det hände är en rätt lång historia och man måste förstå vad det är för typ av ledare jag har jobbat med i sex månader också. Det var det sjukaste på mycket länge. Blev så chockad, arg och ledsen. Ledsen blev jag endast för att jag var tvungen att lämna så underbara människor jag har lärt känna. Om man sparkar någon ska man väl ha en bra anledning? Andledningen jag fick kändes mest som blaj. Efter jag hade frågat en av mina (kassa!) ledare antal gånger för jag förstod inte så får jag till svar "Jag vet inte riktigt vad jag ska svara". Alltså va? Fräckaste var hur människan kunde sitta och ljuga framför en högre uppsatt person som var med på mötet. Så jävla dåligt! Och tragiskt att två av dom tre personerna som hade beslutat det inte säger något. De som ska ha varit mina chefer, ska ha varit motiverande och bra ledare under ett halvår (vilket dom inte har varit). Dom sa inte ett piss när jag skulle gå. Skäms dom? Så svaga människor som tror att dom är så starka. Den personen som pratade som jag inte känner sa dom sista orden men jag fick inga tack eller någonting av dom. Sen har dom mage att "gumma" mig efter en stund när jag stötte på dom. Så sjukt. Det kändes dock bra att få det stödet jag fick av tjejerna. Ingen vill vara kvar på det där stället och på ett sätt är jag glad att slippa skiten. Det påstås också att jag ska betala 5000 för mitt gymkort? Jag har inte skrivit på ett sånt kontrakt. Jag har det på avbetalning. Så sjuka saker som sker på det där företaget. Det ska jag ta tag i i veckan...avskeda någon och sen ta 5000? tsss det finns inte. Skönt att jag fick gå på en gång och får betalt resten av månaden ut i alla fall.

Jag kommer sakna er så sjukt mycket; Therese, Karin, Kim, Sandra R, Sandra E, Frida, Charlotta, Asmaa. Vi spenderade mer tid med varann än man gjorde med sin käreste hemma. Vi blev som en familj och det är det absolut jobbigaste...att lämna er!

Ena studen mår jag bra utav det här, utav att slippa jobbet jag har klagat över så lång tid. Men det är ångest att inte veta när man får ett nytt jobb. Speciellt när jag är pengaberoende och har saker att betala varje månad. Jag hoppas det löser sig snabbt. Jag är väldigt glad och uppskattar min pappa väldigt mycket tillfällen sånna här. Han ställer alltid upp och finns! Sen så får jag ju mer tid till min älskade Mattias och mina vänner, det är inte helt fel.

Jag skulle kunna skriva i en evighet men just nu får det här bli allt.