hata vardagen

Det jag gör just nu känns så himla långt bort.
Joanna vet vad jag talar om. Jag har nu kommit hem till ettan i Högdalen på nedre botten. Har inte bott här på en vecka. Innan dess var det inte ens en vecka jag bodde här, jag var på Rhodos och härjade. Nu sitter jag här. Känner mig instängd och jag vill inte ens titta mig omkring. Disk, kläder överallt, skräp, damm, saker. Jag lovade Mattias att städa innan han kommer hem. Han kommer hem om några timmar, så egentligen borde jag sätta igång. Men som sagt, allt känns så långt bort. Det känns som att jag inte ens har hunnit blinka efter det att jag klev av planet i Grekland för snart två veckor sen. Tiden sen dess har gått sjukligt snabbt och därför svider det att man nu sitter här, tiden och allt som den har innehållt senaste tiden har varit underbart. Nu är det inte ens 2 dagar tills jag börjar jobba... Sommaren har flugit förbi som en jag vet inte vad. Till råga på det så kommer ju tydligen värmen nu när man efter mer än 4 månader ska börja jobba, vad är det för skit!

Jag kan inte göra så mycket mer än att inse. Nu kommer vardagen igen. Mattias börjar jobba och för att inte prata om hur mycket tid hans fotbollsgrejer tar upp. Jag hatar vardagen. Om ett tag vet jag att det inte kommer vara lika jobbigt, men i detta nu vill jag bara spola tillbaka tiden och uppleva allt igen plus lite till. Jag måste lämna allt bakom mig nu, saker som varit i mitt liv senaste veckorna. Jag syftar inte på något speciellt men det blir en helt annan livsglädje. En helt annan stämning. Men, nu ska det få leva i minnet istället. Fan va sorligt.

Martin Stenmarck - Om du rör mig dör jag
Underbar låt <3

 Ser det vardagligt ut? Nej. Det är så jag vill må.

Kommentarer
Postat av: Joanna

Jag förstår exakt hur du känner, dom här veckorna har verkligen varit lovely, och nu tillbaka till verkligheten/vardagen. It sucks! Men verkligen tack för dom här veckorna, älskar dig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback