.

För ett år sen var jag och mina dåvarande tjejer i full gång med företaget. QuickGuard UF. Vi älskade det, jag älskade det. Jag i princip levde för det och alla våra utekvällar och fikor på Castello. Det va där vi bodde, i projektrummet, på Castello och på Stureplan. Såhär ett år efter kan jag inte göra mer än bara tänka tillbaka på den tiden. För det är en tid som inte finns längre och den kommer inte komma tillbaka. På något sätt tror jag att man tror någonstans i bakhuvudet att det kommer en tid som den igen, och det kanske är därför man inte tänker alltför mycket på hur kul vi faktiskt hade det. Man tänker "jag har det bra nu" och vissa "om inte bättre". Från min egen sida hade jag ett roligare liv då än vad jag har nu, definitvit. Men livet är inte alltid kul. Jag har inte riktigt hunnit med, helt plötsligt tog vi studenten och visst var det en speciellt faktor som gjorde att vi splittrades på ett eller annat sätt men jag tror ändå inte det hade sett liknande ut idag ändå. Det jag märker nu som jag också märker att jag är rädd för är just det jag sa om att tider som varit faktiskt aldrig kommer tillbaka. Det gör mig lite ledsen.

Det var ett lekande liv, och jag tror inte att jag bara talar för mig själv om jag säger att livet lekte mer då än nu. Nu står jag här med ett jobb och har inga riktiga planer om framtiden. Visst tänker jag "jag ska plugga det såsmåningom, jag ska resa dit, jag ska göra ditt och jag ska göra datt". Men så simpelt är det ju faktiskt inte. Ska jag vara helt ärlig så vet jag ingenting om vad jag ska göra. Jag har mitt jobb nu, vet inte hur länge jag blir kvar där men jag vet att det är en trygghet nu när jag faktiskt måste börja betala hemma. - Betala hemma. Jag blev nästan lite irriterad när mamma och jag pratade om det... Men sen kom jag på mig själv. Jag pluggar inte, jag bara jobbar och tjänar massa pengar. Varför skulle jag ta alla dom till endast nöje medans mamma betalar allting hemma åt mig då jag är 19 år? Jag antar att jag inte insett det där med vuxenlivet än... Klat jag inte käner mig speciellt vuxen bara för att jag har tagit studenten och nu jobbar. Det tar nog ett tag att inse det där. Snart sitter man kanske i sin egen lägenhet och betalar sina egna räkningar så det är nog dags att börja öva på att ha lite utgifter redan nu, annars kommer det gå åt helvete för mig sen. Jag ver ju hur jag jobbar när det handlar om pengar. Inte min bästa egenskap det där med ekonomi.

Nu har jag fått skriva av mig lite men jag känner mig dock fortfarande full av tankar. Men nu är det dags för Top Model så det får bli i morgon, ska ta min sista dag hemma innan jag går tillbaka till jobbet. (Om jag nu inte får tillbaka allt snor...) Men just nu känns det som jag är redo på fredag för lite Media Markt.