.

Efter en viss "tävling" idag har jag märkt vilket starkt behov jag har efter en sak. Visst vill jag inte förlora, men samtidigt vill jag inte plåga mig själv. Gud vad jag tycker om dig!

Igår va jag tillbaka på jobbet efter 8 dagar. Det var typ tråkigare än någonsin. Har funderat på mitt jobb och i början verkade det mesta perfekt- faktiskt. Nu efter cirkus en månad har man ju insett vissa saker, och inte minst vilka värdelösa arbetstider man har. Jag vill ha ett arbete där jag jobbar dagtid, måndag till fredag. Dom jobben är fan omöjliga att hitta. Jag tänker börja kolla runt lite smått, men tänker absolut inte säga upp mig förrens jag har något annat. Livet är inte alltid en dans på rosor. man måste jobba och man ska fan jobba i mååååånga år till. Usch tanken gör mig fan deprimerad alltså.

Jag fick höra en lite sak idag, som stör mig lite smått. Man ska dock inte lita på allt man hör men när det kommer till vissa människor så finns ju vissa misstankar. Jag tror inte på det lilla jag hörde, men jag stör mig på att människor orkar lägga energi på att försöka förstöra, om det nu är så. Det är inget jag märker av... vilket är bra! Om fallet skulle vara så, så kommer det ta mycket för att slå ner det här...

- Så! Jag lever vidare och försöker att inte tänka på det!
(Jag får veta mer än andra tror, konstigt konstigt nog...) Det finns ju bra med falska människor här i världen.

Kör jag vidare som jag gjorde ikväll har jag nog körkort snart btw. Måste bara få in den tråkiga teorin, men sen jävlar. Tut tut!

Imorgon blir det jobb...likaså tors, fre, lör och söndag! GUD VAD KUL.

Efter fyra dagar med dig blir man som bortskämd, dagar utan dig blir liksom... inte mycket :)

En liten sak till nu när jag ändå passar på... Isabel - jag saknar dig och jag älskar dig, tänker på dig varje dag min bästa vän! Så nära men ändå så långt bort....